Konstgräs i September och en tolfte motståndare, inget som egentligen man kan skylla på, men så ser det ut idag. Avstängda gräsplaner på grund av värme och vattenbrist. När inte plasten fanns, nog spelades det på gräs oavsett. Fick också besked om att planen i Emmaboda ska vändas och sås om, varför kan vi då inte spela på underlaget? Nog ältat om detta, vi får ta lite hälsenor och benhinnor och se om vi läker ihop till dom två återstående matcherna.
Matchbilden var till fördel Smedby/Trekanten, målfabrikationen fördel Emmaboda 5 gjorda och 2 av oss. Första halvlek var lite fram och tillbaka, men vi stod upp bra och ändå har vi 4 mål i baken i halvlek. Vi spelar fysisk fotboll, det vet man om, inget undantag idag, men Emmaboda hade gjort sin hemläxa och spelade fysiskt, regelrätt och hårt, direkt mot oss. Detta i kombination med snabba omställningar och snabba kanter, gjorde oss lite långa emellanåt.
Vi mötte ett lag som vann rättvist, det är målen som räknas.
Om vi blev långa i laget, så var det inte mot vad vi blev i ansiktet när vi var på gång att jaga till oss en poäng, vi var i övertag i 35 minuter konstant i andra halvlek när tolvan blåste frispark på mittplan till vår favör. Men vad händer, fullkomligt h....släpp, och det blir svart frispark, som slås snabbt, då vi är på väg i offensiv, med följd att man rullar in 5-2, denna kvällens tidiga rullgardin, var nu nerdragen, innan 19.00.
Att döma och kritisera någon som inte kan försvara sig, är inte gängse och OK!. Så min koncensus är upp till betraktare och läsare Men nog bör det finnas lite självinsikt även från fotbollstolvor, men inte. Detta gör att man blir mer och mer trött på att ständigt möta en tolfte aktör när vi går till match, att vara Grön i hjärtat och komma från Smedby, verkar vara en kombination som inte uppskattas när det gäller det sportsliga, av tolvor. Att våra medtävlare ser oss som en konkurrent och jagat villebråd är en sporre, men när vi får tolvan emot oss, då är det lite tungt. Man har inget att sätta emot, då blir det ätter värre, tro mig för jag vet, jag tillhör med stolthet Smedby/Trekanten, och står upp för mina tjejer, för fotboll kan dom spela, det är mer än vad tolvan kunnat och kan. Texten skulle kunna bli ännu mer pinsam och längre om vad som sägs och yttras innan match och under match, med spelare. Men vi stannar här, jag sansade mig enormt mycket igår och skämdes, inte för mitt agerande utan för detta etablissemangets pinsamheter med huvudrollsinnehavare, som läser manus innan, för manus gäller inte, allt går på improvisation i Fotboll.
Ljusglimatar i Smedby/Trekanten, detta året får ses som ett nådens år där vi har haft vår sammanslagning av två föreningar, med allt vad det för med sig. Nytt spelsystem, nya kompisar och ledare blandat med lite ny kultur. Gör att vi har något bra framför oss, igår så var vi ett lag som står upp i 90, med bra fötter på samtliga, men jag vill ändå lyfta, Majas härliga målvaktsspel där både fötter och händer används, samtidigt som hon styr nerifrån, här kommer vi få god trygghet framöver. Härligt att se Lova och Stina komma in och ställa allvarsamma frågor efter skada och sjukdom. Ingen mer nämnd och ingen glömd, bra på alla håll.
Till helg kommer Borgholm på besök, ingen lätt uppgift, men absolut inget som vi inte ska klara av, Tingbyskans är vår skans.